Jag blöder näsblod då och då, för första gången på säkert 13 år.. Minns nog kanske inte ens sist jag gjorde de innan de satte igång i vintras. Kommer även blod från andra ställen. Fattar inte. Min kropp strejkar. Jag strejkar. Jag kan knappt tänka längre, jag ser i tunnelsyn. Jag stressar. Det vet jag. Kanske för mycket.
Och jag vill bara kräkas på min dator och mobil. Får ångest när de ringer. Jag orkar inte. Jag orkar inte.

Hos dig slapp jag det här. Jag kände mig trygg hos dig och behövde inte ha nåt att göra konstant. Men jag var så rädd att du skulle lessna på mig så jag drog mig ut på massa onödigt trots att varken du eller jag egentligen ville. Helst ville jag nog bara vara hos dig. Jag längtade hem varenda minut vi var ute, hem var där vi var med varann. Utan att ha massa att göra. Varför förstör jag?

Lugnet som fanns i min blick på den här bilden.. Jag Saknar det.

Puss, M



Allting har förändrats men du finns kvar. Mina minnen har mig uppe varje dag.