Falskhet, accepterat i samhället?

Det förstår inte jag. Folk är falska åt höger och vänster. Snackar skit om sina vänner och ändå ska de låtsas som att de älskar varandra, bryr sig och aaaaldrig skulle säga nåt dumt. Varför? Behöver ni de människor som ni uppenbarligen inte gillar i erat liv? Är ni så rädd för ensamheten? Jag säger inte att man måste vara otrevlig och undvika varandra. Men måste man söka upp kontakt och behandla personen som en vän? Klart man kan heja då man ses och så...

Jag känner ingen som är mer rädd för ensamhet än mig. Men jag kan lova att jag inte under några som helst omständigheter skulle umgås med nån jag inte går ihop med. Varför skulle jag? Tid är en dyrbar gåva och man bör behandla den med respekt och därför vara rädd om den och spedera den försiktigt.. Det gör inte många? Är ni inte tacksam för den tid ni fått?

Jag tror att när alla dessa falska människor blir äldre kommer de ångra många av sina val, det är något som hör till, men måste man göra så många felaktiga val att man antagligen kommer bli tokig när man blir gammal? Det finns så många andra val man kommer ångra och lägga tid på iaf..

Det där är och kommer antagligen förbli en gåta för mig..


Puss, M




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

frokenmmm

Fröken M, music and Rock n´roll!

RSS 2.0