Att träffa folk har bara blivit värre. Jag tycker att fyllon skrämmer mig och visst, var lulliga, var berusade, men var för fan inte full!
Jag spenderar nästan all min tid hemma, men har lovat någon att det ska ändras. Så, nu försöker jag gå ut en del på ställen som inte är min trygga plats. Tex, hälsa på folk där jag inte känner alla eller ens varit förut, gå på ställen som inte känns "hemma" (Ica maxi, Coop birsta, birsta city) så jag följer nu ofta med och handlar och då åker vi till andra affärer, vi spenderar mer tid hos folk där jag ändå kan känna mig lite trygg. Som igår, då var vi först hos Einars pappa och lekte med hundarna och pussades med korna som jag älskar, sedan for vi och spelade tvspel och åt middag hos hans mamma hela kvällen tills vi avslutade med något värre, vi for till Einars kompis och drack kaffe. Jag har aldrig varit där förut och känner dem inte direkt bra. Jag var nervös men bestämd. Vi var bara där en stund, så det kändes bra ändå och jag kunde känna mig stolt:)
Min tjurighet kommer ta mig långt! Långt förbi alla ångest och mindervärdeskomplex!

Nu har jag öppnar mig! Det behövs. Kanske inte såhär öppet, men då jag har ett humm om vilka som läser så gör deg inget. Fast egentligen gör det väl inget ändå. Alla människor har spöken i garderoben! Jag vågad bara öppna min. Och jag tänker fortsätta prata om det, tills spökena flyttat!

Ha en skön lördag fina ni:)
Och tack för att nu följer mig!

Puss, M