Jag orkar inte mer! Efter en vecka med sol, 35 grader, bad, söta greker, god mat och en underbar tid med min bästa lilla Amanda så är jag tillbaka i helvetet!

Schemat krånglar, semestern som jag ska ha i juli krånglar, lönen krånglar, midsommar krånglar. Vad går rätt? Ja jag vet seriöst inte..
PÅ allt detta så får jag extra jobb. Och som pricken över i:et så är massa nya som frågar mig saker hela tiden så jag inte fattar nåt av det nya jag försöker lära mig. Jag brukar ÄLSKA när sommarvikarierna kommer. Jag älskar att få hjälpa till och lära dem saker de glömt eller inte kan.

Men just nu sitter jag och svär, spottar och fräser och vill bara gråta! Jag orkar inte mer!

Förr älskade jag att gå till jobbet. Nu känner jag mig bara svag och vill gråta när klockan ringer. Vill ringa och säga att jag dött eller att jag är sjuk så att jag slipper släpa mig upp. Orken till att kliva upp finns helt enkelt inte!

Det värsta är nog iaf att jag vet att jag är inte sån här. Jag är glad, en liten glad prick som gillar att få komma till jobbet. Till vännerna och kollegorna. Varför går allt så tungt just nu? Varför sitter jag och funderar på om jag ska slita mitt hår, gunga i fosterställning eller gå bärsärka gång för att få komma bort lite?

Nu har jag spottat ut allt. Jag har spottat ut den ärlighet som säger att jag är inte mer än människa! Jag har perioder då jag är ledsen, arg och orkeslös. Jag hoppas ni kan ha förståelse för detta. Jag känner själv att jag inte är mig själv längre. Och jag vill vara ärlig. Jag vill inte att ni ska tro att jag är knäpp och sur. För jag är bara människa.

Tackf ör mig!

Puss, M

Kreta 2010

a moment of weakness, a lifetime of regret