Varje dag och en bildbomd
Vad gör jag när hon försvinner? Går under?
Det känns så. Jag lever för henne och det är hon som varje dag ser till att jag kliver upp och ler. Att le är svårt men hon får mig att lyckas!
Jag har nu kommit fram till att det är dags att skaffa en valp. Någon som kan hålla Sally ungdomlig, ge mig fler leenden, träna oss båda, och hjälpa mig komma över den sorg som kommer komma den dagen då Sally lämnar mig.
Jag önskar innerligt att någon uppfinner en maskin som kan få Sally att leva tills jag dör, eller att jag får dö innan henne. Men så funkar det inte. Så därför måste jag nu skaffa någon som kan ta efter Sallys goda egenskaper. En valp. En Engelsk Staffordshire Bullterrier för att vara exakt, en stor hund i en liten kropp.
Drömmen vore att få skaffa en till Rottweiler då jag fallit hejdlöst för den rasen men att ha två så stora hundar i en tvåa känns inte rättvist. Så det får helt enkelt vänta tills den dagen jag skaffar hus!
Jag vet inte vad jag ville med detta inlägg. Kanske bara skriva av mig. Kanske bara ventilera. Kanske berätta för hela världen hur min kärlek till mitt hjärta utanför kroppen fyller mig så att jag nästan spricker!
Puss. M
Kommentarer
Trackback
